När Lisa Lindvall väntade sitt andra barn förändrades hela tillvaron på ett ögonblick. Samtidigt som glädjen över graviditeten kom beskedet som ingen blivande mamma vill höra: bröstcancer. Plötsligt handlade allt inte bara om att förbereda sig för ett nytt liv, utan om att själv kämpa för livet – samtidigt som hon bar sitt ofödda barn. Det blev en omtumlande period som fortfarande sätter djupa spår hos 36-åringen. Nu berättar hon med känslor som är svåra att värja sig mot.
Lisa blev ett känt ansikte när hon medverkade i Bonde söker fru 2020, där hon blev tillsammans med bonden Pontus Mikaelsson. Paret fick senare dottern Iselin, 4, och sonen Malte, 1. Men samtidigt som Malte växte i magen kom cancerbeskedet i februari förra året. Lisa behövde genomgå cellgiftsbehandling under graviditeten, med en behandling som var anpassad för både henne och barnet. Situationen var minst sagt dramatisk. Dessutom föddes Malte en månad för tidigt för att Lisa skulle kunna få den vård hon behövde. Ett litet barn kom till världen mitt i en kamp som ingen av dem hade valt.
I dag är Lisa friskförklarad från cancern, men kampen är långt ifrån bortglömd. Tvärtom beskriver hon en ständig rädsla för att sjukdomen ska komma tillbaka. Under lördagen öppnade hon upp om hur svårt det är att ens tänka tillbaka på det senaste ett och ett halvt året. Hon berättade att hon inte vågar gå in och läsa sin journal på 1177, eftersom själva tanken på allt hon gått igenom får det att hugga till i magen. Och mitt i den smärtsamma återblicken delade hon en video på sin lille son. Orden till Malte säger mer än mycket annat: ”Mitt lilla hjärta. Så mycket du varit med om redan. Tuff start redan innan du ens var född. Men vi fixade det. Tillsammans.”
Samtidigt har Lisa den senaste tiden även gått igenom en stor förändring i privatlivet. I juni bekräftade hon att relationen med Pontus hade tagit slut och berättade att hon och barnen hade flyttat till ett hus. Det innebär att den tuffa cancerresan har sammanfallit med ännu en omvälvande period i hennes liv. Trots allt försöker hon blicka framåt – men rädslan finns kvar. Hur går man egentligen vidare när kroppen blivit frisk, men minnena fortfarande gör ont?
Kanske är det just därför hennes ord till Malte träffar så hårt. Han var inte ens född när kampen började, men han var med genom varje steg. Nu är han ett år gammal, och Lisa kan se tillbaka på det som kunde ha slutat helt annorlunda. ”Vi fixade det.” Fyra enkla ord – men bakom dem finns en graviditet, en cancerbehandling, en för tidig födsel och en mamma som fortfarande försöker lägga det värsta bakom sig. Och frågan är kanske inte bara vad Lisa och Malte överlevde då, utan hur man lär sig leva utan att ständigt frukta att allt kan börja om.
