Prinsessan Astrid valde en väg som kunde ha förändrat hennes plats i kungahuset för alltid. När kärleken kom blev det tydligt att hon inte tänkte låta traditionerna styra hela hennes liv. I stället skapade hon en tillvaro där kungliga plikter och ett borgerligt familjeliv fick existera sida vid sida. Men hur lyckades hon egentligen behålla sin ställning när andra i familjen valde annorlunda? Nu, efter hennes bortgång, väcks åter intresset för den norska prinsessans ovanliga livsval.
Som 22-åring kastades Astrid in i en helt ny roll när hennes mamma, kronprinsessan Märtha, gick bort endast 53 år gammal. Sorgen blev enorm, men samtidigt väntade ett ansvar som få kunde föreställa sig. Astrid blev Norges första dam och började representera kungahuset tillsammans med sin far, kung Olav V. Det var en betydande uppgift, och hon behöll rollen fram till 1968, då hennes bror Harald gifte sig med Sonja. Under dessa år stod hon i centrum för det kungliga livet – trots att hennes egen framtid snart skulle ta en helt annan riktning.
1961 gifte sig Astrid med Johan Martin Ferner, en norsk seglare och affärsman. Tillsammans fick de fem barn. Kärleken förde henne alltså närmare ett vanligt familjeliv, men hon valde samtidigt att behålla prinsesstiteln och fortsätta representera kungahuset. Hon tog namnet ”prinsessan Astrid, fru Ferner” – ett namn som på många sätt sammanfattade hennes dubbla tillvaro. En fot i det kungliga, en i det borgerliga. Hennes äldre syster Ragnhild hade redan valt en annan väg genom att gifta sig borgerligt och flytta till Brasilien. För Astrid blev lösningen annorlunda. Hon lämnade inte det kungliga livet bakom sig, utan fortsatte att vara en del av det under hela sin långa livstid.
Och kanske var det just den balansen som gjorde henne så speciell. Astrid arbetade vidare långt upp i åren och fortsatte att vara till nytta för kungahuset. I en intervju med NRK i samband med sin 93-årsdag fick hon frågan hur hon orkade fortsätta efter alla dessa år. Svaret var både enkelt och talande: ”Det är inte imponerande, för det är roligt och trevligt att kunna vara till nytta.” Hon gjorde ingen stor sak av sina insatser. Ändå blev de en självklar del av hennes liv. När hennes make gick bort 2015, 87 år gammal, fortsatte hon vidare – med familjen, plikterna och sitt eget sätt att leva.
Nu sörjs prinsessan Astrid av sin familj och av ett helt land. Hon var storasyster till kung Harald och den sista av barnen till kung Olav och kronprinsessan Märtha. Men hennes eftermäle handlar inte bara om kungliga titlar eller familjeband. Det handlar också om en kvinna som vägrade välja mellan kärleken och plikten. Hon gick sin egen väg – och lyckades samtidigt behålla sin plats i historien. Kanske var det just det som gjorde hennes liv så ovanligt. En prinsessa som aldrig helt lämnade det kungliga, men som heller aldrig lät det definiera hela henne.
