Krister Classon höll upp skratten på scenen – men bakom kulisserna rasade hans liv samman. Den folkkära Stefan & Krister-stjärnan berättar nu om den mörka period som nästan slutade i tragedi. När applåderna dånade och publiken skrattade kämpade han samtidigt med ett allt djupare mörker. Till slut satt han med en hagelbössa i händerna. Vad var det egentligen som hade hänt med mannen som så länge fått hela Sverige att skratta?
Allt började 1998, när Classon hade skrivit, regisserat och spelat huvudrollen i sin första egna pjäs. Premiärkvällen blev en framgång, men lyckan vände plötsligt till förtvivlan. Efter föreställningen satt han i en dusch på Grand Hôtel och kände att allt var hopplöst. Han tänkte på att han redan nästa dag skulle behöva börja skriva en ny pjäs. Pressen blev övermäktig. Därefter blev hans mående allt sämre. Periodvis arbetade han maniskt, skrev manus utan stopp och kunde vara vaken i flera dygn. Samtidigt försvann glädjen fullständigt. En anställd sa till honom att han inte hade sett honom le på ett år.
Dessutom började hans förändrade beteende påverka familjen. Hustrun Annika trodde under en längre tid att hennes man hade en annan kvinna. Krister var inte längre sig själv, och han stängde allt mer in sig. Varje ny dag kunde börja med gråt. Till slut blev situationen så mörk att han satt med en hagelbössa i händerna. Men då tänkte han på sin hustru och sina små pojkar. Tanken på att familjen skulle hitta honom fick honom att stanna upp. I stället tog han kontakt med en psykolog. Kort därefter fick han diagnosen bipolär sjukdom och började med medicinering som han enligt egen utsago kommer att behöva resten av livet.
För Krister blev konsekvenserna stora. Han valde att gå i pension redan 2011, endast 56 år gammal, efter år av intensivt arbete och stora framgångar. Ändå är det inte karriären han verkar sörja. Tvärtom beskriver han sig i dag som nöjd med det han redan har fått uppleva. Han har fått skratten, applåderna och kärleken från publiken. Nu mår han bättre, och han saknar inte sitt tidigare arbete. Hans berättelse visar samtidigt hur långt det kan vara mellan människan på scenen och livet bakom ridån.
I dag är mörkret inte lika närvarande, och Classon säger själv att han mår bättre utan den del av livet som en gång höll på att bryta ner honom. Men berättelsen om den folkkära komikern lämnar en obehaglig fråga efter sig: hur många gånger kan ett leende på scenen dölja en kamp som ingen annan ser? För publiken var Krister mannen som fick dem att skratta. För honom själv blev vägen till ett bättre liv betydligt mörkare än någon kunde ana.
